Under de senaste åren har jag bollat i min vikt. Ett tag under gymnasietiden var jag mindre tjock. Men det höll inte, jag började äta allt det där jag avstått ifrån. allt det där jag suktade efter. jag köpte godispåsar tunga som mjölkpaket på helgerna och proppade i mig tills jag ville spy av illamående av att jag var så mätt. jag slutade träna och poff så var jag där igen, tjock och med ett bmi som skrek fetma.

Jag träffade en kille precis innan viktuppgången, vi flyttade ihop och middagarna och myskvällarna la sig runt midjan. jag var nu uppe i 90 kg. mamma, mormor, släkten började prata, det tisslades och tasslades. jag visste att det var om min kropp, om mitt fett, om mitt äckliga fett. jag började på viktväktarna och gick ner till 74 kg. jag var påväg ner i snabb takt. det fungerade faktiskt, mot alla odds. Jag vräkte i mig vv:s chokladkakor och sket i stora maträtter. och det funkade. 

sen sprack vårt förhållande och jag började åter igen att äta, vräka, som aldrig förr. tröstätandet tog över hela mig, jag var bara lycklig med sötsaker och fett i munnen. jag gick upp allt jag gått ner på någon månad. bristningarna kom på kroppen och dubbelhakan blev trippelhaka.